Detta är så intressant det här med hjärnan VS hjärtat! Det finns flera begrepp ute i etern om detta ämne som tex leva i hjärtat eller stå i din sanning, eller sann kärlek osv.
Men vad menas med detta egentligen?! Jag tänkte här beskriva det så enkelt jag bara kan så som jag personligen ser på detta:
Exempel på hjärnans kärlek:
Jag ser efter mina begär… tex: jag vill äta glass till frukost för att jag älskar glass! Detta är dina begär i hjärnan. När du har oskyddat sex för att han/hon kändes rätt i stunden, när du väljer att göra saker som egentligen påverkar dig negativt men du kan inte motstå…
Vi har alla denna sida mer eller mindre och det våran hjärna älskar måste inte bara vara socker, substanser mm, det kan också vara att du är för hård mot dig själv, sträng, kritisk osv. Att välja en relation som är dömd från start att misslyckas, att stanna kvar på ett jobb pga rädslan för olika saker. När du är för sträng mot dig själv får hjärnan belöning i att du klarar att motstå eller att du oundvikligt kommer att misslyckas då du sätter orimliga krav på dig själv. Eller du låter livet sakta rinna ur dig genom att stanna kvar på en arbetsplats eller i en dålig relation pga rädslan att gå vidare.
När vi väljer från hjärnans ”kärlek”/begär eller fix idé, är vi INTE i linje med oss själva, det är inte ditt hjärtas sanning. De stunder som din hjärna tar över ratten och börjar välja väg kommer detta leda till negativa effekter antingen med en gång eller på sikt.
När din hjärna styr finns det alltid orsak och verkan, du får det som du vill just nu, men det väntar en negativ motpol runt hörnet.
Hjärtats kärlek:
När du väljer att älska från hjärtat är det villkorslöst, du väljer efter din egna lycka på längre sikt,
när hjärtat styr så säger den:
vad behöver jag som människa för att vara lycklig i min vardag, sedan vågar man göra val efter det, och då finns det ingen motpol, det finns ingen oväntad örfil som kommer att överraska dig runt hörnet.
Låt allt som hjärnan styr få falla isär… sluta kämpa, i hjärnan vill elefanten vara en häst och vi kämpar som fan för att bli eller uppfattas som en häst, när vi slutar att kämpa så faller det, och din elefant som du är får äntligen komma fram.
När vi älskar från hjärtat ”villkorslöst” är det vackert och helt ofarligt. Det finns inget att förlora. I hjärnan så tror vi att kärleken är på villkor, så om du älskar villkorslöst från ditt hjärta och din partner älskar dig från sin hjärna kommer det förmodligen inte att hålla, eller så blir det en svår relation.
Hjärna – jag älskar dig för det du kan ge mig och att du är snygg, eller har status, eller bra sex, eller för att jag är trygg med dig och inte vågar gå vidare osv.. allt du gör har en form av ett bakslag, ”det kan bli fel”.
Hjärtat- varje steg du tar gör du i medvetet tillstånd om vad som ger dig sann lycka, inga rädslor styr dina val, finns inga bakslag på dina val.
Bra frågor att ställa till sitt hjärta:
1. Är jag lycklig nu? Svara dig ärligt och lyssna vad din hjärna vill och vad ditt hjärta säger. Lär dig höra skillnaden. Kom ihåg, hjärnan är alltid rädd för något.
2. När har jag varit lycklig i mitt liv? Vad var det som gjorde mig lycklig?
3. Vad längtar jag efter? Lyssna på hjärnans önskan och hjärtats.
Tack Diana! För ett tankeväckande inlägg. Finns det något speciellt att lägga märke till för att veta när tanken sker från hjärtat eller hjärnan?
Hjärtat- du vågar att ta steget och det finns inget som kan få det valet/steget att bli dåligt.
Hjärnan- det kan gå ”fel” man är rädd att göra eller välja fel…
tack fina du🖤
Ååå så sant!
Hej. Mycket bra inlägg. Tack!
Detta gav insikt.
Har märkt att min hjärna och hjärta vill olika saker, Har 2 barn, (båda strax över 10år ) med en okej tjej, jag vill vara glad med henne för det vore det absolut bästa för familjen och vi kan vara lyckliga som familj , tyvärr så vill mitt hjärta iväg på upptäckt efter min sanna kärlek. Hjärtat (vill vidare, till mer äkta kärlek från min sida fast att hennes kärlek till mig är sann) och hjärnan (som vill hålla ihop familjen) vill stanna och ber hjärtat vänta av rädsla att förstöra familjen och familjelyckan/barnen som jag anser är viktigast i mitt liv.
Känns som man klandrar sig själv för att inte vara riktigt nöjd men är som det är får bevaka min situation ,tyvärr har debatten mellan hjärnan o hjärtat varit närvarande i många år och vi skiljdes och var ifrån varandra i 2 år men livet för vår familj med varannan vecka var inget att ha , antagligen delvis för att vi bor på annan ort än vi vuxit upp på och åtminstone jag inte har släkt så blev livet väldigt tomt. Vi slog oss ihop igen efter mitt förslag och familjekvalitenr mycket bättre nu men man trånar efter mer äkta..